"Nu visste jag VEM som måste dö. Och alla mina ord låg på plats. Varenda vokal var slipad, kantlös och vänlig inför det som måste ske. Så var då tiden äntligen ifatt oss alla."
Ljudet och lukten lämnar honom aldrig, Blottaren som onanerade utanför hans port när han som nioåring ska gå till skolan är fastbränd i hans minne. Ilskan över att denna man har tagit över hans sinne lämnar honom inte, och han vill hämnas på världen. Men det är inte hans tid ännu. Han är pytteliten, och har sparrisfingrar, han skulle inte ha en chans. Men en dag ska han få sin hämnd.
Denna novell ingår i samlingen "Konsten att dö i april".
Erik Eriksson föddes 1937 och är en svensk journalist, tv-producent och författare. Han har skrivit romaner, novellsamlingar, ungdomsböcker och lättlästa böcker. År 2009 fick han Aniarapriset för sitt författarskap.
